Tilda the great

Detta kanske låter lite sjukt och ni får ta det som ni vill men jag gillar det. För er som har läst min blogg ett tag vet att min morfar dog i höstas.
Men sen förra lördagen har jag känt att han är med mig hela tiden. Som om han vet att jag int riktigt har alla hästar i stallet för tillfället.
Jag märkte det så tydligt förra helgen när jag var ute med Bob. Jag hade på mig ett armband som jag fick av morfar när han var i Kina för ett par år sen.
Han hade valt det helt själv och han imponerade verkligen på mig med sin smak! Ett guldigt, päleo och lite svart med guldiga elefanter.
Jag hade i alla fall på mig detta i lördags. Men så märkte jag att det var borta! Jag blev verkligen ledsen och fick tårar i ögonen. Sprang som en himla dåre runt hela Parkan, in på alla toaletterna, kollade på alla tjejers armar, prata med personalen tills jag till slut fick ge upp.
Bob fick trösta lite och sen var det inget mer med det.

SÅ! kulle jag gå ut och ser hur någon sparkar till mitt armband så det hamnar mitt på min fot!! Tror du int jag går fram till killen, nästan kysser han och sen tittar jag bara upp mot himlen och säger
-Tack morfar!


Visst säg att det var en tillfällighet, tur eller vad du vill kalla det. Men jag vet att det var min morfar. Klockan var fem på morgonen och viste att han skulle ta hand om sitt yngsta flickbarnbarn =)

Så ni som har någon som ni älskat och som gått bort. Han/hon vakar över er. Tror ni det så gör personen det.
Min morfar vakar över mig!