Till morfar
Morfar
1922-11-25
2008-09-22
Min morfar älskade alla, allt från öronmaneten till mannen han satt bredvid på bussen. Han pratade aldrig illa om någon, verken om flugor eller P-lisorna. Han var en lärd man, men det var aldrig något han skulle få för sig att skryta om. Istället fråga han frågor, han var intreserad av allt och alla!
Det finns ingen i släkten som har frågat så mycket frågor om min ridning som han, han frågade om olika moment, om hur man skötte om hästar. Han hämtade mig från stallet när ingen annan kunde.
Det enda provet jag har varit säker på var historiaprovet i 7:an, då hade jag suttit i flera timmar och hört morfar berätta om svensk historia. Och aldrig har jag velat lära mig så mycket som när morfar berättade saker.
Det finns så många minnen från hans tid här hos oss. Som när vi plocka blåbär och han ramla, och istället för att resa sig låg han kvar bland blåbärsriset och åt på bären. Hur han, inte bara kasstade bort maneterna från området där jag skulle bada utan han, klappa dem och visade respekt även för ett djur som många anser inte ens är ett djur. Han dödade inte insekterna i fönstret, han släppte ut dem.
Det var morfar som lärde mig laga pannkakor, jag mins inte hur gammal jag var men jag mins att första lektionen hade vi på landet och jag fick ha en stol för att nå upp till spisen, han var pannkakskungen - nu är jag pannkaksprinsessan.
Mins speciellt en gång då vi låg och sola på gräset och han berätta en saga, men jag tröttnade och smög där ifrån och fika med mamma istället och smög sen tillbaka där han hade somnat i gräset. Jag ångrar att jag inte låg kvar och hörde slutet på den sagan.
Min morfar, han sprang, hoppa höjd och längdhopp, spelade tennis med bror min, han var en riktig atlet min morfar.
Jag önska jag hade arvt det. En sak som jag har arvt från honom är hans hår, jag har alltid klagat på det men nu är jag stoltare en någon annan för mitt tunna hår.
Jag mins hur han lärde min bror och kusin att hissa flaggan i flaggstången, hur han lärde oss ångmaskinen, hur imponerad han var av allt nytt. Hur han brukade maila folk för han tyckte det var så kul med internet.
Det jag vill säga här är egentligen en hälsning till min morfar, Karl-Gustaf Stukát, Tack för allt du har givit mig, alla minnen och allt behövligt vetande. Du har det bra nu, du fick somna in lugnt och skönt. Vi kommer alla sakna dig här nere på jorden men nu är du med din mor och far, morföräldrar och farföräldrar, vänner och framförallt är du med din dotter.
Jag kommer alltid att minas dig som världens snällaste människa och världdens bästa morfar. Vi ses igen, det vet jag.
Du ska veta att du är älskad
/ Ditt barnbarn Matilda
1922-11-25
2008-09-22
Min morfar älskade alla, allt från öronmaneten till mannen han satt bredvid på bussen. Han pratade aldrig illa om någon, verken om flugor eller P-lisorna. Han var en lärd man, men det var aldrig något han skulle få för sig att skryta om. Istället fråga han frågor, han var intreserad av allt och alla!
Det finns ingen i släkten som har frågat så mycket frågor om min ridning som han, han frågade om olika moment, om hur man skötte om hästar. Han hämtade mig från stallet när ingen annan kunde.
Det enda provet jag har varit säker på var historiaprovet i 7:an, då hade jag suttit i flera timmar och hört morfar berätta om svensk historia. Och aldrig har jag velat lära mig så mycket som när morfar berättade saker.
Det finns så många minnen från hans tid här hos oss. Som när vi plocka blåbär och han ramla, och istället för att resa sig låg han kvar bland blåbärsriset och åt på bären. Hur han, inte bara kasstade bort maneterna från området där jag skulle bada utan han, klappa dem och visade respekt även för ett djur som många anser inte ens är ett djur. Han dödade inte insekterna i fönstret, han släppte ut dem.
Det var morfar som lärde mig laga pannkakor, jag mins inte hur gammal jag var men jag mins att första lektionen hade vi på landet och jag fick ha en stol för att nå upp till spisen, han var pannkakskungen - nu är jag pannkaksprinsessan.
Mins speciellt en gång då vi låg och sola på gräset och han berätta en saga, men jag tröttnade och smög där ifrån och fika med mamma istället och smög sen tillbaka där han hade somnat i gräset. Jag ångrar att jag inte låg kvar och hörde slutet på den sagan.
Min morfar, han sprang, hoppa höjd och längdhopp, spelade tennis med bror min, han var en riktig atlet min morfar.
Jag önska jag hade arvt det. En sak som jag har arvt från honom är hans hår, jag har alltid klagat på det men nu är jag stoltare en någon annan för mitt tunna hår.
Jag mins hur han lärde min bror och kusin att hissa flaggan i flaggstången, hur han lärde oss ångmaskinen, hur imponerad han var av allt nytt. Hur han brukade maila folk för han tyckte det var så kul med internet.
Det jag vill säga här är egentligen en hälsning till min morfar, Karl-Gustaf Stukát, Tack för allt du har givit mig, alla minnen och allt behövligt vetande. Du har det bra nu, du fick somna in lugnt och skönt. Vi kommer alla sakna dig här nere på jorden men nu är du med din mor och far, morföräldrar och farföräldrar, vänner och framförallt är du med din dotter.
Jag kommer alltid att minas dig som världens snällaste människa och världdens bästa morfar. Vi ses igen, det vet jag.
Du ska veta att du är älskad
/ Ditt barnbarn Matilda
Kommentarer
Trackback
