Ett jäkla år nu!!
Denna helgen, denna fredagen för ett år sen förändrades mitt liv.
Denna helgen, denna fredagen för ett år sen glömmer jag aldrig.
Denna helgen, denna fredagen för ett år sen träffade jag Han.
Sen dess har jag int varit den samma.
Jag minns denna helgen, denna fredagen för ett år sen så tydligt och så starkt som om det vore för två timmar sen. Denna helgen, denna fredagen för ett år sen var jag lyckligare än jag någonsin varit.
Minns hur jag kom hem till min mor 3 på natten och sa.
- Jag tror jag är kär! (eller något liknande)
Efter denna helgen, denna fredagen för ett år sen svävade jag på små rosa moln. Min jobbarkompis:
- Hur kan man se så lycklig ut över att vika tröjor?
En annan jobbarkompis
- Hon är kär ser du väl!?
- Ska du int ha lunch idag Tilda?
- Nopp jag lever på kärleken och luften! =)
Det gjord jag också (jävlar vilken kropp jag hade!)
Även om det blev som det blev mellan oss så kommer jag alltid minas tiden med Han som den lyckligaste tiden jag upplevt (än).
Det är svårt att sätta ord på något som detta. Det finns liksom inga ord som kan beskriva hur jag känner. Men Han hade/har något som ingen annan hade/har.
För er som int tror på kärlek vid första ögonkasstet kan int förstå alls men de finns dem som fångar än efter bara en minut.
Och det gjorde Han, vilket jag både hatar och älskar..
Men Mumin, allt jag vill säga. kaivata sinä! Tulla tervehtiä on minä! (Vet att du skrattar åt min finska men jag försöker!!)
Kramar till bara dig Mumin!
/Din Tilda
Jag är på Long Island som ligger utanför New York. Jag har inte insett att jag är här än, jag åker in till New York nästan varje helg men när jag går där kan jag inte förstå att jag verkligen är där.. Känns helt overkligt på ett sätt. Om jag trivs är olika från dag till dag. Ibland hatar jag det, barnen är för jävliga och jag tycker inte att min hostfamilj ställer upp lika mycket som de borde. Jag har ingen egen bil så ibland tycker jag att de kan ställa upp och skjutsa mig, men jag får ta taxi istället.. När jag blir lite mer "varm i kläderna" ska jag försöka med att ta bussen.. Men sedan finns det dagar då jag älskar det, barnen är hur söta som helst och vi skrattar och har roligt. Ibland uppskattar jag att föräldrarna vill vara för sig själva hela tiden och jag får sköta mitt. Och ibland saknar man "familjelivet." Men det är olika från dag till dag, beror på vilket humör jag är på och vilket humör barnen är på.. Oj, detta blev en lång kommentar.. Haha, jaja.. När var det du skulle åka hem? Denna veckan va?
Jadu, ska jag vara ärlig så har jag ingen aning.. Det har nog du bättre koll på än jag!=) Nej den har jag inte sett, kommer du ihåg vad den hette? Kanske kan hyra den någon helg.. När vi ändå är inne på filmer ska jag tipsa dig om en film som heter "August Rush" Väldigt bra tycker jag iaf! =)Hur känns det att vara hemma i Sverige igen? Måste vara mysigt att komma hem lagom till jul=) Man blir ganska stolt över sig själv när man klarar av sin uppkörning=) Har du börjat köra på körskola eller har du bara övningskört hemma?
