Tilda the great

Sjuk sjuk sjuk IGEN!!
Men ändå trottsa jag febern och snyvan för att ta mig till Yorkdals köpcentrum för att försöka hitta julklappar till de återstående.
Gick int så bra... Febern blev värre så jag tog mig tillbaka. Kul resa, först 40 minuter till Yorkdale, sen 40 minuter hem... Lyxa till det (lever på julklappsbudget... = alla pengar jag har går till julklappar = inget till mig = ingen mat) i alla fall idag lyxa jag till det med att köpa glass, skvallertidning, yoghurt och ny philidephia!! Muma!
Okej att jag mådde illa som en gris efteråt men aja, det var gott! =)

Har legat hemma och kollat på hästhoppning!! GUUUUD VAD JAG SAKNAR ATT RIDA!!! Saknar att sätta mig i sadeln och känna hur jag hör ihop med hästen! Saknar att flyga över hindrena, saknar att komma i samlad galopp mot höga hinder och hela tiden tänka "jag klarar det jag klarar det" Det är en blandat känlsa av räddsla och njutning! Efter min olycka för några år sen e jag alltid lite rädd när jag kommer mot hindret, speciellt när det är ett långt avstånd mellan två hinder, men det e också en skön rädsla. 
   Den bästa hästen jag haft var Falcon (Ne, klart Olle var bäst, men vi hade en annan relation, Falcon var min hopp-häst!!) Jag och Falcon gillade samma utmaningar. När det var långa hjinder brydde vi oss int ett skvatt. Flamsa och gjorde int vårat bästa. Men så fort höjden blev över 1.10 så började vi jobba, kämpa och svettas. Älskade breda höga hinder och gärna kombinationer!! Det finns ingen bättre känsla än den när man är över hindret och vet att man har klarat det och efter en hel barna och man tittar och ser att man klarat alla hindrena.
   Ibland hade vi våra fajter. Som på våran första klubbtävling då han helt plötligt fick för sig att int hoppa. OJ va sur jag blev!! Jag skulle över hinder, så var det bara!! Han vägrade  3 gånger så vi var ute ur tävlingen men jag brydde mig int längre om den, jag skulle bara över!! Men han ville INT!
Han stegra, tvärnita, hoppa upp och ner på samma ställe och satta allt imot mig. Men det gjorde mig bara mer taggad! Min mor tittade int mer efter att han började ställa sig på bakbena.
Men skam den som ger sig!! Och över kom jag!!! WEEEE!!
Efter det hoppat  var jag fast! Och sen dess var det han och jag!!

Så när jag kopmmer hem igen ska jag ringa min gamla tränare Anna och höra om jag kan börja träna för henne igen. Saknar det som tusan!!

En gång hästokig - Alltid hästokig!! =)

Falcon var den ända hästen jag kundre rida, annars kunde jag bara rida ponnysar! Det var Olle och jag som skutta runt där som två små tomtar! haha Olle, det var kärlek det!  =)

Olle hjärtat! Falcon till höger!

Men nu ska jag snyta mig =)

Ha det toppen!
Kramer erna häst-Tilda